Måns Pedersson

Levnadsbeskrivning

Måns var under sin livstid ömsom en betrodd man, ömsom misstrodd. Fogde i Uppsala län 1535–1537. Avlade häradshövdings- och lagmansed i Uppsala 1541. Han var en av anförarna mot Dacke 1542, men blev en söndag då han bevistade gudstjänsten i Väckelsångs kyrka, tillfångatagen av denne. Han friköpte sig och »tog soning av Dacken». Eftersom detta skedde utan kung Gutav Vasas tillstånd anklagades han för förräderi. Ändå fick ha besegla Västerås arvsförening 1544, skriva under Gustav Vasas testamente 1560 och ständernas bevillning 1561. 1562 dömdes han att förlora sitt adelskap eftersom han »försummat den engelska resan», men fick snart nåd och slapp undan med förlust av åtta gårdar. Han satt som domare 1564 i Erik XIV:s nämnd över Olof Gustafsson Stenbock, men satt själv på de anklagades bänk 1565 och utsattes 1566 för falska anklagelser om förräderi. Men 1569 blev han överbefälhavare på Kronobergs slott, fick förhållningsorder om rusttjänsten i Kronobergs län 1574 och befallning att hålla rannsakning om adligas giften med ofrälse 1574.

Död omkring 1575.

Viss osäkerhet råder beträffande släktskapet med skånska Båt-släkten.

Släktgrenen avseende den skånska Båt-släkten innehåller vissa osäkerheter avseende kopplingen mellan de äldsta släktleden och landsdomaren Magnus Baad (död ca 1428), vilken av namnkunniga historiker som Raneke och Thiset anses vara en säker ana till skånska Båt-släkten. Därmed finns också osäkerhet beträffande släktskapet mellan Båt-släkten och ättlingarna till Iliana Aagesdotter (förmodat kusin till Magnus, död ca 1424) och hennes make, den svenske adelsmannen Staffan Ulfsson.

Släktgrenen har också fram till 2025 innehållit flera luckor i form av personer som inte varit namngivna, såväl före som efter Magnus Baad. Vi har nu dristat oss att framlägga en hypotes som fyller i flera av luckorna. Denna baserar sig främst på fyra faktorer: heraldik och användandet av släktnamn, begränsat geografiskt område med begränsat antal människor, dåtidens namnbruk i form av patronymikon och att förnamn hämtades från äldre släktingar samt olika dokument som finns omnämnda i litteraturen vilka påvisar eller indikerar släktskap.

Observera att ovanstående bara är en hypotes, även om vi bedömt att den har hög sannolikhet. Då tillgången till källmaterial från denna tid är ytterst begränsad kommer hypotesen troligen inte kunna beläggas.